Blogg

Blåsippan ute....

19 feb 2020

Idag var det äntligen ett litet uppehåll i det förfärliga blåsandet. Dags för en promenad i vårsolen. Bland alla nerblåsta lärkträdskvistar hade en liten blåsippa vågat fram. Två månader för tidigt enligt mina gamla anteckningar. De första snödropparna syntes redan i januari, men nu hade de blivit fler, och hade sällskap av vintergäck, en övervintrad viol och två olika julrosblad. När jag tittade ner bland de yviga bladen var det en ljusrosa blomma som kikade tillbaka.

En riktig överraskning var den nästan helvita våririsen, Iris reticulata 'Polar Ice'. Den satte jag hösten 2018, men såg den inte förra våren, den måste nog ha blommat under snön. En hel driva med vintergäck lyste i plommonlunden. Där blev det inga närbilder, jag vågar inte längre gå under det gamla murkna körsbärsträdet. Nere vid bikuporna fanns ännu mer vintergäck.

Vid alla tre kuporna var bina ute och provflög i solen. Jag stod en stund och iakttog dem, än syntes inga pollenbyxor, trots alla blommor i närheten. Det är nog förståndigt av bina att inte dra igång för tidigt. Just nu är de troligen ute och hämtar litet vatten för att lösa upp det stelnade fodret i ramarna. För säkerhets skull lättade jag litet på de sista täckbrädena och kunde konstatera att det fanns minst tre fulla kakor i varje kupa. Om bina börjar dra upp yngel nu är det ju viktigt att de kan hålla värmen inomhus, så jag la i kassar med torra ormbunkar. Till sist bytte jag från lätta tak till ordentliga huvar, de skyddar bättre mot temperaturväxlingar och så behöver jag inte oroa mig om det blir storm igen.

När kommer vintern?

25 jan 2020

Enligt ett gammalt talesätt ska halva vintern vara över så här års, och hälften av snön ska ha kommit ner. Fem centimeter har det varit som mest, jag brydde mig inte ens om att skotta, utan höll mig inne en hel dag tills snön hade regnat bort.
Nu känns det mer som vår, soliga lugna dagar med många plusgrader. Hanhängena på hasseln lyser gula, men honblommorna är försiktigare och litar mer på almanackan än på temperaturen. I rabatten börjar julrosornas knoppar sticka upp, det är en rosa hybridsort som normalt blommar i mars - april. Nere vid bikuporna har vildplommonens knoppar börjat svälla.

Än syns inga bin ute, fast det är mitt på dagen och termometern visar sju plus. Solen når ännu inte över träddungen i söder, det är först i mars som det blir gassigt mot kupväggen. I gamla tider brukade biodlarna flytta sina halmkupor till vinterbänken på husets norrsida vid invintringen, och sen flytta tillbaka dem till ett soligt läge när det var dags för drottningen att börja lägga sina ägg. Det är ju inte bra om yngelproduktionen kommer igång för tidigt, fodret kan ta slut, och än kan vintern slå till med stark kyla så ynglen fryser ihjäl. Jag lyssnar med stetoskopet och hör ett lugnt surrande, lyfter av huvarna och känner att täckbräderna fortfarande känns svala. Ingen omedelbar fara alltså, men för att dämpa binas vårkänslor sätter jag inte tillbaka huvarna, utan de får nöja sig med de lätta sommartaken. Blir det bakslag får jag väl vara uppmärksam på termometern och sätta tillbaka de isolerade huvarna.
Nyligen tittade jag på värdena för kupvågen i Ervalla, där var innertemperaturen uppe i 30 grader, så där verkar yngelproduktionen vara igång. Fodermängden hade minskat 2,5 kg på en månad, så än har de mat kvar. Den kupan står så solen kommer åt på eftermiddagen, men framför allt är det ett större samhälle och en isolerad kupa. Det skiljer drygt en mil mellan kupvågen och mina kupor, men det är inte så stor skillnad i klimatet, så litet vägledning kan jag nog få. Det finns kupvågar på fler ställen i Skandinavien och Baltikum. Har man tur och bor i närheten av någon där mätningen fungerar kan man få litet hum om hur det kan stå till inne i de egna kuporna. Men det säkraste är förstås att öppna och kika ner, och om det behövs ge litet extra foder.

Årets pepparkaksby

17 dec 2019

Äntligen har jag fått hus och figurer på plats i pepparkaksbyn. Degen gjorde jag redan före första advent, enligt mitt vanliga recept Julpepparkakor. Som degvätska brukar jag ha julmust, men den var inte inköpt än, så i år fick det bli en skvätt kaffe i stället. Det blev samma hus som förr om åren, plus en bastu åt tomtarna, med en skorsten att öva klättring i. Som vanligt blev det både snett och vint, men hela rasket ska ju rivas till tjugondag Knut.
På fliken RECEPT finns både pepparkakor och annat gott, t.ex glögg, skinka och karameller.

Till sist kan jag hälsa från bina, de mår bra och surrar förnöjt i kuporna. Jag håller tummarna för att vintern inte blir alltför kall, så kan det nog bli litet honung nästa säsong.
Från oss alla till er alla

EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Säsongen avslutad

28 nov 2019

I år blev det en annorlunda bisommar. De två nyinköpta samhällena och det lilla som knappt överlevt vintern hade fullt upp med att bygga upp bistyrkan före hösten. Det var praktiskt taget tomt i skattlådorna i augusti. Jag tyckte inte det var idé att städa ur slungrummet och dra igång slungan för de ynka honungsdropparna som jag kunde ha fått ut. Så i år har jag för första gången på över fyrtio år fått köpa mitt honungsbehov från biodlarkollegor.

Istället har jag skördat vax. Redan i våras skrapade jag ur bina ur de döda samhällena och eldade upp tillsammans med de smutsigaste ramarna. Ramarna med foder sparade jag först för att ha till eventuella avläggare, men sen blev jag rädd att det kunde vara något smittsamt på dem, och beslutade att satsa på nersmältning och desinficering.  I början av oktober packade jag bilen full med säckar och tog mig en tur till Töreboda. Tre veckor senare var det dags att hämta de rena ramarna och vaxkakor för nästa säsong. Hälften av vaxet kunde jag sälja, så blev det i alla fall någon inkomst. Räknar man med resekostnaden, 14 mil x 4, så blir det förstås ett minus, men jag tar den här utflykten som en semesterdag. En lunchpaus vid Göta Kanal före  återresan brukar jag unna mig, och kanske litet turistande längs vägen.

Biodlarnas jubileumskaka igen

23 aug 2019

Nu har jag fått förklaringen till att kakan inte blev helt lyckad. Jag har talat med pristagarna, Karin och Kjell Knutsson. Själva mandelkakan hade Karin bakat, och den hade jag inga större problem med. Kanske skulle den ha stått kvar litet längre i ugnen, hellre 30 än 25 minuter. Knut är fudge-experten. Han brukar göra fudge-karameller och sälja på marknader, och då är det lagom med en ganska stor sats. Ibland har de använt samma recept till tårtan, men då har mandelkakan fått ligga kvar i formen tills fudgen stelnat, då går det att använda receptet i bitidningen. Om man vill ha en mindre kladdig kaka utan fudge på kanterna är det bättre att minska på mängderna. Jag hade fuskat med chokladen och använt 55%-ig bakchoklad, det bör vara minst 65 %. Saltmandelchoklad i stället för vanlig besparar jobbet med att hacka mandeln. Sen kan man gärna hålla litet högre temperatur och låta fudgen tjockna innan man brer på den.

Här kommer det nya receptet

Saltmandelkaka med Honungsfudge


Ca 10 portioner


Mandelbotten

100 g sötmandel
 2 ägg
 3 dl strösocker
 1 ¼ dl vetemjöl (glutenfritt mjöl 1,5 dl)
 100 g smält smör

Sätt ugnen på 175 grader. Mal mandeln. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda ner den malda mandeln, mjölet och sist smöret i bunken. Se till att smeten är jämn. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant (24 cm i diameter) och med bakplåtspapper i botten. Grädda mitt i ugnen 25-30 minuter till lätt gyllenbrun färg. Testa gärna med sticka, kakan ska vara lite kladdig mot mitten. Ta ut kakan och låt den svalna.


Honungsfudge


 2 dl vispgrädde
 1,5 dl strösocker
 0,75 dl ljus sirap
 30 gram smör
 2 msk honung
 75 gram Marabou mjölkchoklad med salta mandlar
 Flingsalt


Blanda grädde, socker och sirap i en kastrull. Koka upp och låt stå på medelvärme tills smeten kokat till 110 grader, (30-40 min). När termometern visar 110 grader, dra kastrullen från plattan och rör ner smör och honung. Ställ tillbaka kastrullen på plattan och låt koka upp igen någon  minut. Stäng av plattan och tag kastrullen åt sidan. Bryt ner chokladen och rör om tills den smält helt. Häll fudgesmeten över den avsvalnade kakan. Strö en liten nypa flingsalt över kakan. 

Biodlarnas jubileumskaka

22 aug 2019

Det stundar till hundraårsjubileum för biodlarna. Många kommer att fira på den officiella födelsedagen den 31 augusti, men i Ervalla har vi valt att slå oss tillsammans med andra föreningar på orten och satsa på Ervalladagen i september.
På träffen vid föreningsbigården i kväll såg vi först till att våra tre bisamhällen fick en första giva av vinterfoder. Litet slyrensning hanns också med innan regnet kom.
Vid kaffet inne i Hembygdsgården fick vi litet mer information om planerna för Ervalladagen den 7/9 kl 10-14. Biodlarna bidrar med en frågerunda om bin, demonstrationskupa och försäljning av honung, och förstås prat om bin och biodling.
Hembygdsföreningen står för kaffeserveringen, och då hade det kanske passat med jubileumskakan. För säkerhets skull gjorde jag ett provbak innan, och det var nog tur. Receptet i Bitidningen nr 6 är tyvärr inte fullständigt, man måste gissa litet.
Själva mandelbottnen blev nog bra, men till honungsfudgen skulle det vara choklad och sötmandel av okänd mängd. Jag tog 100 g choklad och 50 g mandel. Det blev mycket mer fudge än som fick rum på kakan. Dessutom blev den väldigt kladdig, trots att jag varit väldigt noga med övriga mått och temperaturen. Smaken blev i alla fall uppskattad, men ingen erbjöd sig som konditor inför jubileet.
Hoppas att andra föreningar som tänker bjuda på den här kakan lyckas bättre.

Paketbin på plats

26 jun 2019

Nu har bigården fått förstärkning med två nya samhällen. För en vecka sedan hämtade jag två lådor med bin från Örebro. Det var en varm dag, och bilköer på hemvägen, så när jag kom hem hördes ett upprört surrande från lådorna. De fick vatten genom nätet och lugnade sig snart. Drottningburarna hängdes in mellan ramarna, och bina tömdes ut framför flustren. Man kan ju hälla bina rakt ner i kupan, men jag tror att de föredrar att själva promenera in i sin nya bostad. De fick en liten giva sockervatten, och får mer med några dagars mellanrum tills de klarar sig på egen hand. Efter tre dygn kollade jag burarna, den ena drottningen var ute, men den andra fick jag hjälpa litet genom att pilla upp ett hål i sockerdegen. Bina hade redan byggt ut ett par av mellanväggarna, nu efter en vecka hoppas jag det finns ägg, får kolla nån vacker dag.

Tyst vår

2 jun 2019

Den här våren har det inte hörts mycket bisurr i trädgården. När det blev tillräckligt varmt för vårundersökning i början av april visade det sig att fyra samhällen dött under vårvintern. Så det blev att städa undan lådor, ramar och döda bin. Det enda kvarvarande samhället hade en liten ynklig drottning som bara värpte nåt tjog ägg om dan. Kring påsk var det sommarvärme, några få bin var ute, men vågade sig bara till plommonbuskarna intill kupan. Päronträdets lägsta grenar kunde jag pollinera själv. Äppleträden på söderslänten gav allt i höstas, och orkade bara åstadkomma enstaka blommor i vår. Norr om huset var det normal blomning, men inga bin och bara några enstaka humlor. Tur att humlorna är så ihärdiga och tåliga, och att det varit några fina flygdagar för fjärilar.

Nu har de flesta träden och buskarna blommat över, bara några sena rönnar och hängsyren återstår. Eftersom maj var kylig blev den efterlängtade tiden mellan hägg och syren ovanligt lång i år. Efter mycket funderande har jag till slut bestämt mig för att göra ett nytt försök med biodling, och har beställt två bisamhällen lagom till hallonblomningen.

Bin på vårutflykt

28 mar 2019

Så här års kan en biodlare känna sig ganska orolig för sina skyddslingar. Det var rejält varmt i februari, och yngelsättningen kan ha kommit igång. Jag har lyssnat vid kuporna då och då, och bara hört ett svagt surr i två av samhällena, i de tre andra har det varit misstänkt tyst. Idag var det äntligen både varmt och någorlunda lugnt. Några få bin hade vågat sig ut och dansade framför tre av flustren. Hoppas de är tillräckligt starka för att ta sig till hasselbuskar, sälg och rabatter.

Hasseln slog ut redan i februari. De första snödropparna närmast söderväggen börjar bli överblommade, men nya tittar fram på svalare ställen. I verandarabatten finns både julrosor och krokus. Tulpanlökar chansade jag på i höstas, men inte ens så nära huset har de fått vara ifred för rådjuren. Iris tycks också vara ätlig.

Vid lunchdags var det säkert bortåt 20 grader på verandan, riktigt härligt att både laga och äta utomhus. Flugorna har kvicknat till och surrar mot fönstret, en stor humlemor provianterar bland påskliljorna och ett bi kollar om jag har något vatten att bjuda på. Men det letar snart vidare, bland gräs och mossa finns fortfarande fukt kvar, och små snödrivor i skuggiga lägen.

Tidig vår

21 feb 2019

Under vintern kan biodlaren ta en välbehövlig semester. Sedan jag behandlade med oxalsyra den första december har det inte varit några akuta sysslor i bigården. Det finns förstås en del utrustning som skulle behöva ses över, men temperaturen i verkstaden lockar inte.
Bättre då att stanna inne i stugvärmen med läsning om bin. Till exempel Handbok i Naturlig Biodling. Den är skriven av biodlaren Peter Schneider Vingesköld, och med vackra bilder av Anette Dieng, utgiven av Natur och Kultur. Här finns mycket som jag känner igen från min egen biodling, och mycket om hur bin och människor interagerar. En annan bok med bin i huvudrollen är Coffin Road av Peter May. Samma titel både på svenska och engelska. Det är egentligen en deckare, och särskilt intressant om man vet litet om biodling.
Nu börjar det att bli spännande att se om bina har klarat vintern. Det har ju inte varit några extremtemperaturer, som mest minus 18 grader några nätter, och de senaste veckorna har det varit onormalt milt. Kring nyår, innan det blev så mycket snö att pulsa i, var jag ute och lyssnade i kuporna, och hörde ett belåtet surr i två kupor, litet irriterat i en.
Efter flera rejäla snöfall nådde drivorna ovanför flusteröppningarna. Enligt läroböckerna måste man då ge sig ut och skotta, men jag brukar ta det lugnt. Så länge snön är kall och lätt är det ingen fara, det bildas en ventilationskanal av luftströmmen från kupan.
Nu under vintern passar jag på att göra slut på förrådet av drönarvax i frysen. Under försommaren skar jag ur drönarceller fulla med varroa varje vecka, nu är det dags att glädja småfåglarna med litet färskmat.
Igår var det vår i luften. Solsken, lugnt och plusgrader. Vid en vända genom trädgården upptäcktes de första vårblommorna. Kuporna inspekterades. Det surrade i två av kuporna, men inga bin i luften. Jag rakade ut en del döda bin, men måste nog bända bort musbottnen för att få riktigt rent. Det får bli på söndag, då utlovas riktigt varmt.  

Varroabehandling

5 dec 2018

Det hann bli december innan jag äntligen kunde behandla mina bin med oxalsyra. I oktober och början av november var det alldeles för varmt, man måste ju passa på när bina håller sig inomhus. Sen blev det alldeles för kallt, ända ner till minus femton grader. Men i lördags var några plusgrader och lugnt, och jag vågade lyfta på taken. Fyra lugna, fina samhällen, i ett satt bina baktill, i två satt de framtill och i det fjärde hade de krupit ner på bottenvåningen. Det var enkelt att droppa på lagom mycket oxalsyra i kakgatorna. Men så var det "mördarbina" i sista kupan! Där hjälpte det inte att jag tog på anorak och handskar, de ville inte släppa in mig. De fick lugna sig en stund medan jag blandade till ljummet honungsvatten. Sedan alla bin fått en smakportion var de plötsligt hur snälla som helst, och jag kunde genomföra behandlingen.
Nu hoppas jag att bina överlever vintern och är någorlunda varroafria till våren. Sedan varroan dök upp här 2004 har jag inte behövt använda apistan, det har räckt med organiska syror och drönarutskärning, och apiguard förra säsongen. Ska nog försöka få tag på VSH-bin nästa säsong.
Nu när utearbetet är avklarat är det dags att plocka fram julrecepten och börja med julbaket och julgotterna.

Nya regler om bihälsa

29 nov 2018

Efter nyår kommer det att bli ändrade föreskrifter om bisjukdomar. Det läste jag i veckan i tidningen Jordbruksaktuellt. En trevlig och informativ artikel i en publikation som  oftast brukar handla om betydligt större djur.

Tydligen kommer biodlarna att i framtiden själva ta ett större ansvar för binas hälsa. Exempelvis försvinner kravet på besiktning om bin flyttas inom ett område utan konstaterad sjukdom. Vid sjukdomsutbrott blir det en skyddsradie på tre kilometer, i stället för att hela församlingen smittförklaras. Anmälan om uppställningsplats behöver inte längre göras vart tredje år, utan bara vid förändringar. Vissa undersökningar kommer biodlaren att få betala själv i fortsättningen.

Jordbruksverkets nya regler om biodling finns på länken:

https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/binochhumlor/reglerforbiodling/nyabestammelserforsjukdomarhosbin2019.4.5c2fc416166df50915cab613.html

Det är rätt omfattande ändringar, så vi kommer nog att kunna läsa mer om de nya reglerna i nästa Bitidningen.

 

 

 

 

Höst i bigården

15 nov 2018

Efter en sommar med rekordvärme och höstmånader med sommarvärme kom så en november då temperaturen fortfarande kan gå upp till tio grader om dagen, och nästan lika mycket på natten. Man behöver bara ana solen genom diset för att bina ska ge sig ut på en sen flygtur. Är det ren nöjesflygning, eller kan de hitta något i de kvarvarande blommorna? På trädan blommar fortfarande enstaka baldersbrå, och i rabatterna hittar man kärleksört, violer och plister. En ensam rapsblomma lockar under fågelstugan, men inga bin har hittat dit. Igår, när jag var till Töreboda för att hämta mina rengjorda ramar, kunde jag se hela fält lysas upp av baldersbrå och raps.

Nu börjar säsongen vara över i bigården. I förrgår smälte jag ner avtäckningsvaxet i saftmajan och städade av i boden, och det finns bara några få honungsburkar kvar att sälja. På onsdag är det årsmöte i biodlarföreningen i Ervalla, och nästa helg säljer föreningen honung på julmarknaden i Frövifors.

Till sist, när vädret har blivit så ruggigt att inte bina flyger ut, ska jag avsluta biåret med att göra en oxalsyrebehandling på mina bin. Sen är det bara att vänta och hoppas att alla fem samhällena överlever till våren.

 

Ljunghonung

27 aug 2018

För en vecka sedan plockade jag ut de sista honungsramarna ur kuporna. Det var också många tomma ramar. Sommaren började ju lovande, så jag kanske har satt i alltför många mellanväggar. Bina har byggt ut dem, men så blev det inte mer. Det verkar som om nektardraget har varit praktiskt taget noll under juli. På grund av torkan har inte växterna kunnat producera någon nektar. Nu när regnet äntligen kommit börjar en del blomma om, men man ser inte mycket bin i blommorna. Några tycks dock ha dragit till skogs och hittat ljung. Det märkte jag vid slungningen, det var svårt att få ur honungen. Jag fick använda honungslossaren och slunga om sexton ramar. På så sätt blev det några burkar av den omtyckta ljunghonungen att ställa upp på hyllan. Resten av den minimala skörden är redan borttingad.

Mer om ljunghonung

Biodlare på Familjedag i Frövi

8 jul 2018

Förra årets familjedag blev lyckad, och nu är det dags igen. På tisdag den 10 juli mellan kl 11 och 15 finns biodlarna på plats i skuggan intill idrottshallen vid skolan.
Den här gången får mina bin stanna hemma, det är Bengt Lundin som tar med sina husdjur.
Jag plockar med mig några bilder på bin och andra insekter i blommor. Det är meningen att publiken ska få testa sig själva, om de känner igen insekterna. De kan också få smaka hemgjorda honungskarameller.
Vid ståndet intill står folktandvården och propagerar för god tandhälsa, smart eller hur.

← Äldre inlägg

Välkommen

/binmedpollen.jpg

Välkommen till www.rarabin.nu.

Nyhetsbrev

Vill du veta när det händer något nytt i bigården eller på sidan? Skriv in din e-postadress här nedan så kommer nyhetsbrevet!

Länkar

Flygväder?

klart.se