Blogg

Ljunghonung

20 sep 2020

Nu är skattning och slungning klar för säsongen, och honung från juli, augusti och september står på hyllan i honungsboden. Några få flaskor med flytande honung har jag plockat in i värmen så de inte ska stelna i förtid. I år blev det för ovanlighets skull ljunghonung, det händer inte varje år. Jag har hört att det bör vara mellan 18 och 24 grader ute för att ljungen ska producera nektar, och i år kan man ju inte klaga på augustivärmen. Tyvärr sorterar inte bina honungen i vanlig och ljunghonung, utan det måste jag göra. Först slungas den lättflytande vanliga honungen ut och tappas upp. Sen får jag gå igenom ramarna igen och sitta och hacka med avtäckningsgaffeln för att få den tixotropa ljunghonungen flytande så det går att få ur den. Med så mycket extraarbete kunde det vara frestande att bara låta bina behålla ljunghonungen som vinterfoder, men alla mineraler i den är inte bra för deras små magar. Däremot lär ljunghonungen vara nyttig för oss människor, och den är definitivt mer smakrik än annan honung.

Nyslungat

15 jul 2020

Äntligen finns det honung på hyllan i den nyrenoverade honungsboden. I måndags var vädret soligt, och jag kunde plocka ur några ramar från det största samhället. Igår och idag var det regnigt igen, då passade det att slunga och tappa upp skörden. Nu finns det flytande honung i flaskor och burkar i olika storlek. Passa på att prova den supenkla desserten Jordgubbar med honungssås, eller varför inte en härlig honungssmörgås.
Den fasta honungen för vinterbehovet dröjer än ett par veckor, den måste röras eller ympas så den blir så där härligt smörig och mjuk som man vill ha den. Den orörda honungen kommer också att stelna, i synnerhet om den får stå svalt, men kan bli grynig.

 

Honungsboden som ny

11 jul 2020

De här vackra vårblommorna är sedan länge överblommade, och nektarn har gått åt till att föda upp nya bin.

I mitten av maj kom några hårda frostnätter, men fruktträdens blommor tycks ha klarat sig. Däremot ser det inte ut att bli några kastanjer i år. Bina har festat bland nävor, lupiner, dagliljor och många andra försommarblommor.

 

Nu är biodlingen här i Bosjön inne på sin fyrtiofjärde säsong. Nästan lika länge har honungsboden varit i bruk. Utrustningen har kompletterats under åren, nya och bättre silar och avtäckningsgafflar, och 2012 en motordriven slunga. Själva slungrummet har varit presentabelt ända tills nyligen. Efter allt  regnande i höstas började innertaket bågna neråt oroväckande.

Sedan flera år har jag misstänkt att det kunde finnas en myrstack mellan ytter- och innertak. De har aldrig kommit ner i slungrummet, bara släppt ner skräp, och jag har tejpat springorna. Men nu hade det blivit värre. Detta gjorde mig betänksam, skulle jag verkligen fortsätta med biodlingen. Förra sommaren blev det ju ingen honung, eftersom bina dött under vintern. De två nyinköpta samhällena klarade sig bra genom den milda vintern, och har utökats med en svärm och en avläggare. Bina har varit flitiga och jag har fått sätta på många lådor. Alltså värt att kosta på en upprustning av slungrummet. 

 

Som tur var fick jag hjälp med renoveringen, myrorna är vräkta, taket lagat och hela rummet ommålat. Utrustningen börjar komma på plats igen, och nu väntar jag bara på litet stadigare väder så det går att komma igång med skattningen. Så fort solen tittar fram ger sig bina ut och samlar nektar, men konstigt nog är det bara humlor i vitklövern, bina tycks ha hittat något ännu bättre.

Sommarvärme i april

22 apr 2020

Åh, så skönt att det evinnerliga blåsandet äntligen tagit paus. Nu vågar både jag och bina ut. Jag har passat på att göra vårundersökning. Den vita kupan fick en ren botten redan i måndags eftermiddag, litet döda bin på bottnen, men inget onormalt. Foder fanns kvar baktill, men jag brydde mig inte om att kika efter yngel, det var litet för svalt ute.

Igår började jag tidigare, och kunde konstatera att det fanns två ramar med täckt yngel i den blå kupan, men praktiskt taget inget foder. Litet griniga var de också, fick ett stick innan jag fått på mig handskarna. Troligen har de blivit störda av en liten mus under vintern, de nedfallna bina var omsorgsfullt styckade, dessutom hittade jag en sönderbiten plommonkärna, sånt gör inte bina.

I den röda kupan i mitten regerar en liten ynklig drottning från 2018. Här fanns det yngel på tre ramar, och vinterfoder kvar i tre ramar. Dessutom glittrade det av nyindragen nektar. Kanske finns hopp om ett bättre resultat i år.

Till sist gick jag tillbaka till den vita kupan, där fanns det fem yngelramar och tre foderramar, så det ser ju lovande ut. Ett gäng svartmyror var på väg upp längs kupväggen, men de brukar inte vara så aggressiva, de söker nog bara ett varmt och mysigt ställe under kuptaket. Man vet ju aldrig om sommarvärmen stannar, nästa vecka är det kanske busväder, så jag passade på att placera ut foderbrädena, och gav de hungriga litet 50 %-igt sockervatten.

Just nu har både bin och fjärilar mycket att välja på. Några få Tussilago blommar än, och de krokusar som råbocken missade, men framför allt mattor av Blåstjärna och Vårstjärna, blåsippor, vitsippor och gulsippor.

Solen och värmen har också lockat fram en del blommor som vanligen kommer först i maj, som gullvivor, nunneört, fänrikshjärta. Några populära ogräs har börjat erbjuda sin nektar.

Bin i rabatten

21 mar 2020

Sedan bina var ute och luftade sig i februari har våren avancerat ganska sakta. Visst har det varit plusgrader och soliga dagar, men mestadels blåsigt. För en vecka sedan hade några krokusar vågat sig fram, men bina höll sig kvar inne i kupvärmen.

 

I torsdags var det äntligen både soligt, varmt och lugnt, och i luften hördes det härliga ljudet av surrande bin. Nu verkade de riktigt sugna på något godare än sockerlag. Under ett par timmar var det riktigt trångt i blommorna. Men vad har hänt med krokusbladen? Det skulle snart visa sig.

Fredag morgon stod en präktig råbock och mumsade i rabatten. Schas! skrek jag, och han drog sig motvilligt undan. Varenda krokus var borta! Julrosorna är tydligen inte smakliga, de var kvar till glädje för humlan som kom på besök på lördan. En liten fjäril hade också vågat sig fram. Naturen börjar vakna, och jag får se till så inte bina gör slut på vinterfodret.

Blåsippan ute....

19 feb 2020

Idag var det äntligen ett litet uppehåll i det förfärliga blåsandet. Dags för en promenad i vårsolen. Bland alla nerblåsta lärkträdskvistar hade en liten blåsippa vågat fram. Två månader för tidigt enligt mina gamla anteckningar. De första snödropparna syntes redan i januari, men nu hade de blivit fler, och hade sällskap av vintergäck, en övervintrad viol och två olika julrosblad. När jag tittade ner bland de yviga bladen var det en ljusrosa blomma som kikade tillbaka.

En riktig överraskning var den nästan helvita våririsen, Iris reticulata 'Polar Ice'. Den satte jag hösten 2018, men såg den inte förra våren, den måste nog ha blommat under snön. En hel driva med vintergäck lyste i plommonlunden. Där blev det inga närbilder, jag vågar inte längre gå under det gamla murkna körsbärsträdet. Nere vid bikuporna fanns ännu mer vintergäck.

Vid alla tre kuporna var bina ute och provflög i solen. Jag stod en stund och iakttog dem, än syntes inga pollenbyxor, trots alla blommor i närheten. Det är nog förståndigt av bina att inte dra igång för tidigt. Just nu är de troligen ute och hämtar litet vatten för att lösa upp det stelnade fodret i ramarna. För säkerhets skull lättade jag litet på de sista täckbrädena och kunde konstatera att det fanns minst tre fulla kakor i varje kupa. Om bina börjar dra upp yngel nu är det ju viktigt att de kan hålla värmen inomhus, så jag la i kassar med torra ormbunkar. Till sist bytte jag från lätta tak till ordentliga huvar, de skyddar bättre mot temperaturväxlingar och så behöver jag inte oroa mig om det blir storm igen.

När kommer vintern?

25 jan 2020

Enligt ett gammalt talesätt ska halva vintern vara över så här års, och hälften av snön ska ha kommit ner. Fem centimeter har det varit som mest, jag brydde mig inte ens om att skotta, utan höll mig inne en hel dag tills snön hade regnat bort.
Nu känns det mer som vår, soliga lugna dagar med många plusgrader. Hanhängena på hasseln lyser gula, men honblommorna är försiktigare och litar mer på almanackan än på temperaturen. I rabatten börjar julrosornas knoppar sticka upp, det är en rosa hybridsort som normalt blommar i mars - april. Nere vid bikuporna har vildplommonens knoppar börjat svälla.

Än syns inga bin ute, fast det är mitt på dagen och termometern visar sju plus. Solen når ännu inte över träddungen i söder, det är först i mars som det blir gassigt mot kupväggen. I gamla tider brukade biodlarna flytta sina halmkupor till vinterbänken på husets norrsida vid invintringen, och sen flytta tillbaka dem till ett soligt läge när det var dags för drottningen att börja lägga sina ägg. Det är ju inte bra om yngelproduktionen kommer igång för tidigt, fodret kan ta slut, och än kan vintern slå till med stark kyla så ynglen fryser ihjäl. Jag lyssnar med stetoskopet och hör ett lugnt surrande, lyfter av huvarna och känner att täckbräderna fortfarande känns svala. Ingen omedelbar fara alltså, men för att dämpa binas vårkänslor sätter jag inte tillbaka huvarna, utan de får nöja sig med de lätta sommartaken. Blir det bakslag får jag väl vara uppmärksam på termometern och sätta tillbaka de isolerade huvarna.
Nyligen tittade jag på värdena för kupvågen i Ervalla, där var innertemperaturen uppe i 30 grader, så där verkar yngelproduktionen vara igång. Fodermängden hade minskat 2,5 kg på en månad, så än har de mat kvar. Den kupan står så solen kommer åt på eftermiddagen, men framför allt är det ett större samhälle och en isolerad kupa. Det skiljer drygt en mil mellan kupvågen och mina kupor, men det är inte så stor skillnad i klimatet, så litet vägledning kan jag nog få. Det finns kupvågar på fler ställen i Skandinavien och Baltikum. Har man tur och bor i närheten av någon där mätningen fungerar kan man få litet hum om hur det kan stå till inne i de egna kuporna. Men det säkraste är förstås att öppna och kika ner, och om det behövs ge litet extra foder.

Årets pepparkaksby

17 dec 2019

Äntligen har jag fått hus och figurer på plats i pepparkaksbyn. Degen gjorde jag redan före första advent, enligt mitt vanliga recept Julpepparkakor. Som degvätska brukar jag ha julmust, men den var inte inköpt än, så i år fick det bli en skvätt kaffe i stället. Det blev samma hus som förr om åren, plus en bastu åt tomtarna, med en skorsten att öva klättring i. Som vanligt blev det både snett och vint, men hela rasket ska ju rivas till tjugondag Knut.
På fliken RECEPT finns både pepparkakor och annat gott, t.ex glögg, skinka och karameller.

Till sist kan jag hälsa från bina, de mår bra och surrar förnöjt i kuporna. Jag håller tummarna för att vintern inte blir alltför kall, så kan det nog bli litet honung nästa säsong.
Från oss alla till er alla

EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Säsongen avslutad

28 nov 2019

I år blev det en annorlunda bisommar. De två nyinköpta samhällena och det lilla som knappt överlevt vintern hade fullt upp med att bygga upp bistyrkan före hösten. Det var praktiskt taget tomt i skattlådorna i augusti. Jag tyckte inte det var idé att städa ur slungrummet och dra igång slungan för de ynka honungsdropparna som jag kunde ha fått ut. Så i år har jag för första gången på över fyrtio år fått köpa mitt honungsbehov från biodlarkollegor.

Istället har jag skördat vax. Redan i våras skrapade jag ur bina ur de döda samhällena och eldade upp tillsammans med de smutsigaste ramarna. Ramarna med foder sparade jag först för att ha till eventuella avläggare, men sen blev jag rädd att det kunde vara något smittsamt på dem, och beslutade att satsa på nersmältning och desinficering.  I början av oktober packade jag bilen full med säckar och tog mig en tur till Töreboda. Tre veckor senare var det dags att hämta de rena ramarna och vaxkakor för nästa säsong. Hälften av vaxet kunde jag sälja, så blev det i alla fall någon inkomst. Räknar man med resekostnaden, 14 mil x 4, så blir det förstås ett minus, men jag tar den här utflykten som en semesterdag. En lunchpaus vid Göta Kanal före  återresan brukar jag unna mig, och kanske litet turistande längs vägen.

Biodlarnas jubileumskaka igen

23 aug 2019

Nu har jag fått förklaringen till att kakan inte blev helt lyckad. Jag har talat med pristagarna, Karin och Kjell Knutsson. Själva mandelkakan hade Karin bakat, och den hade jag inga större problem med. Kanske skulle den ha stått kvar litet längre i ugnen, hellre 30 än 25 minuter. Knut är fudge-experten. Han brukar göra fudge-karameller och sälja på marknader, och då är det lagom med en ganska stor sats. Ibland har de använt samma recept till tårtan, men då har mandelkakan fått ligga kvar i formen tills fudgen stelnat, då går det att använda receptet i bitidningen. Om man vill ha en mindre kladdig kaka utan fudge på kanterna är det bättre att minska på mängderna. Jag hade fuskat med chokladen och använt 55%-ig bakchoklad, det bör vara minst 65 %. Saltmandelchoklad i stället för vanlig besparar jobbet med att hacka mandeln. Sen kan man gärna hålla litet högre temperatur och låta fudgen tjockna innan man brer på den.

Här kommer det nya receptet

Saltmandelkaka med Honungsfudge


Ca 10 portioner


Mandelbotten

100 g sötmandel
 2 ägg
 3 dl strösocker
 1 ¼ dl vetemjöl (glutenfritt mjöl 1,5 dl)
 100 g smält smör

Sätt ugnen på 175 grader. Mal mandeln. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda ner den malda mandeln, mjölet och sist smöret i bunken. Se till att smeten är jämn. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant (24 cm i diameter) och med bakplåtspapper i botten. Grädda mitt i ugnen 25-30 minuter till lätt gyllenbrun färg. Testa gärna med sticka, kakan ska vara lite kladdig mot mitten. Ta ut kakan och låt den svalna.


Honungsfudge


 2 dl vispgrädde
 1,5 dl strösocker
 0,75 dl ljus sirap
 30 gram smör
 2 msk honung
 75 gram Marabou mjölkchoklad med salta mandlar
 Flingsalt


Blanda grädde, socker och sirap i en kastrull. Koka upp och låt stå på medelvärme tills smeten kokat till 110 grader, (30-40 min). När termometern visar 110 grader, dra kastrullen från plattan och rör ner smör och honung. Ställ tillbaka kastrullen på plattan och låt koka upp igen någon  minut. Stäng av plattan och tag kastrullen åt sidan. Bryt ner chokladen och rör om tills den smält helt. Häll fudgesmeten över den avsvalnade kakan. Strö en liten nypa flingsalt över kakan. 

Biodlarnas jubileumskaka

22 aug 2019

Det stundar till hundraårsjubileum för biodlarna. Många kommer att fira på den officiella födelsedagen den 31 augusti, men i Ervalla har vi valt att slå oss tillsammans med andra föreningar på orten och satsa på Ervalladagen i september.
På träffen vid föreningsbigården i kväll såg vi först till att våra tre bisamhällen fick en första giva av vinterfoder. Litet slyrensning hanns också med innan regnet kom.
Vid kaffet inne i Hembygdsgården fick vi litet mer information om planerna för Ervalladagen den 7/9 kl 10-14. Biodlarna bidrar med en frågerunda om bin, demonstrationskupa och försäljning av honung, och förstås prat om bin och biodling.
Hembygdsföreningen står för kaffeserveringen, och då hade det kanske passat med jubileumskakan. För säkerhets skull gjorde jag ett provbak innan, och det var nog tur. Receptet i Bitidningen nr 6 är tyvärr inte fullständigt, man måste gissa litet.
Själva mandelbottnen blev nog bra, men till honungsfudgen skulle det vara choklad och sötmandel av okänd mängd. Jag tog 100 g choklad och 50 g mandel. Det blev mycket mer fudge än som fick rum på kakan. Dessutom blev den väldigt kladdig, trots att jag varit väldigt noga med övriga mått och temperaturen. Smaken blev i alla fall uppskattad, men ingen erbjöd sig som konditor inför jubileet.
Hoppas att andra föreningar som tänker bjuda på den här kakan lyckas bättre.

Paketbin på plats

26 jun 2019

Nu har bigården fått förstärkning med två nya samhällen. För en vecka sedan hämtade jag två lådor med bin från Örebro. Det var en varm dag, och bilköer på hemvägen, så när jag kom hem hördes ett upprört surrande från lådorna. De fick vatten genom nätet och lugnade sig snart. Drottningburarna hängdes in mellan ramarna, och bina tömdes ut framför flustren. Man kan ju hälla bina rakt ner i kupan, men jag tror att de föredrar att själva promenera in i sin nya bostad. De fick en liten giva sockervatten, och får mer med några dagars mellanrum tills de klarar sig på egen hand. Efter tre dygn kollade jag burarna, den ena drottningen var ute, men den andra fick jag hjälpa litet genom att pilla upp ett hål i sockerdegen. Bina hade redan byggt ut ett par av mellanväggarna, nu efter en vecka hoppas jag det finns ägg, får kolla nån vacker dag.

Tyst vår

2 jun 2019

Den här våren har det inte hörts mycket bisurr i trädgården. När det blev tillräckligt varmt för vårundersökning i början av april visade det sig att fyra samhällen dött under vårvintern. Så det blev att städa undan lådor, ramar och döda bin. Det enda kvarvarande samhället hade en liten ynklig drottning som bara värpte nåt tjog ägg om dan. Kring påsk var det sommarvärme, några få bin var ute, men vågade sig bara till plommonbuskarna intill kupan. Päronträdets lägsta grenar kunde jag pollinera själv. Äppleträden på söderslänten gav allt i höstas, och orkade bara åstadkomma enstaka blommor i vår. Norr om huset var det normal blomning, men inga bin och bara några enstaka humlor. Tur att humlorna är så ihärdiga och tåliga, och att det varit några fina flygdagar för fjärilar.

Nu har de flesta träden och buskarna blommat över, bara några sena rönnar och hängsyren återstår. Eftersom maj var kylig blev den efterlängtade tiden mellan hägg och syren ovanligt lång i år. Efter mycket funderande har jag till slut bestämt mig för att göra ett nytt försök med biodling, och har beställt två bisamhällen lagom till hallonblomningen.

Bin på vårutflykt

28 mar 2019

Så här års kan en biodlare känna sig ganska orolig för sina skyddslingar. Det var rejält varmt i februari, och yngelsättningen kan ha kommit igång. Jag har lyssnat vid kuporna då och då, och bara hört ett svagt surr i två av samhällena, i de tre andra har det varit misstänkt tyst. Idag var det äntligen både varmt och någorlunda lugnt. Några få bin hade vågat sig ut och dansade framför tre av flustren. Hoppas de är tillräckligt starka för att ta sig till hasselbuskar, sälg och rabatter.

Hasseln slog ut redan i februari. De första snödropparna närmast söderväggen börjar bli överblommade, men nya tittar fram på svalare ställen. I verandarabatten finns både julrosor och krokus. Tulpanlökar chansade jag på i höstas, men inte ens så nära huset har de fått vara ifred för rådjuren. Iris tycks också vara ätlig.

Vid lunchdags var det säkert bortåt 20 grader på verandan, riktigt härligt att både laga och äta utomhus. Flugorna har kvicknat till och surrar mot fönstret, en stor humlemor provianterar bland påskliljorna och ett bi kollar om jag har något vatten att bjuda på. Men det letar snart vidare, bland gräs och mossa finns fortfarande fukt kvar, och små snödrivor i skuggiga lägen.

Tidig vår

21 feb 2019

Under vintern kan biodlaren ta en välbehövlig semester. Sedan jag behandlade med oxalsyra den första december har det inte varit några akuta sysslor i bigården. Det finns förstås en del utrustning som skulle behöva ses över, men temperaturen i verkstaden lockar inte.
Bättre då att stanna inne i stugvärmen med läsning om bin. Till exempel Handbok i Naturlig Biodling. Den är skriven av biodlaren Peter Schneider Vingesköld, och med vackra bilder av Anette Dieng, utgiven av Natur och Kultur. Här finns mycket som jag känner igen från min egen biodling, och mycket om hur bin och människor interagerar. En annan bok med bin i huvudrollen är Coffin Road av Peter May. Samma titel både på svenska och engelska. Det är egentligen en deckare, och särskilt intressant om man vet litet om biodling.
Nu börjar det att bli spännande att se om bina har klarat vintern. Det har ju inte varit några extremtemperaturer, som mest minus 18 grader några nätter, och de senaste veckorna har det varit onormalt milt. Kring nyår, innan det blev så mycket snö att pulsa i, var jag ute och lyssnade i kuporna, och hörde ett belåtet surr i två kupor, litet irriterat i en.
Efter flera rejäla snöfall nådde drivorna ovanför flusteröppningarna. Enligt läroböckerna måste man då ge sig ut och skotta, men jag brukar ta det lugnt. Så länge snön är kall och lätt är det ingen fara, det bildas en ventilationskanal av luftströmmen från kupan.
Nu under vintern passar jag på att göra slut på förrådet av drönarvax i frysen. Under försommaren skar jag ur drönarceller fulla med varroa varje vecka, nu är det dags att glädja småfåglarna med litet färskmat.
Igår var det vår i luften. Solsken, lugnt och plusgrader. Vid en vända genom trädgården upptäcktes de första vårblommorna. Kuporna inspekterades. Det surrade i två av kuporna, men inga bin i luften. Jag rakade ut en del döda bin, men måste nog bända bort musbottnen för att få riktigt rent. Det får bli på söndag, då utlovas riktigt varmt.  

← Äldre inlägg

Välkommen

/binmedpollen.jpg

Välkommen till www.rarabin.nu.

Nyhetsbrev

Vill du veta när det händer något nytt i bigården eller på sidan? Skriv in din e-postadress här nedan så kommer nyhetsbrevet!

Länkar

Flygväder?

klart.se