Vintervila
Just nu är det tyst och lugnt i bigården. Ett tunt lager snö och ganska kallt. Inne i kuporna hänger bina och drömmer om sommaren. Jag har läst om att bin som vill ta igen sig brukar sticka in huvudet i en cell, och bakkroppen i cellen mittemot, och där gungar de som pyttesmå hängmattor. Det skulle vara kul att kika in och se hur de har det, men tyvärr har jag inte rätt utrustning. Jag får nöja mig med att lyssna med stetoskopet. Det hörs ett lugnt och belåtet, men rätt svagt surr, antagligen sitter de högt upp i kupan.
I somras skar jag ur drönarceller för att bli av med en del varroa, nu är det dags att plocka upp dem ur frysen. Det blir festmat åt småfåglarna i kylan, mesar, domherrar och hackspettar vill gärna ha litet färska larver mitt i vintern.
Strax intill fågelbordet finns rabatten där bina brukar tumla runt bland alla vårblommor fram i mars. Än finns inte mycket att hämta, bara julrosorna som är redo att ta emot så fort solen tittar fram och temperaturen kryper upp till flygtemperatur.
Vi har kommit in i februari, men kylan håller i sig. Tio minusgrader får biodlaren att krypa in i stugvärmen. Några gamla årgångar av Bitidningen plockas fram. Där finns en hel del intressant, en del som jag hunnit glömma, annat som jag bara bläddrade förbi, t ex alla goda råd om varroabekämpning som jag inte tyckte jag behövde före 2004 när eländet kom hit. I bokhyllan finns också en hel del som är värt att läsa en gång till. Sommarens bifoderväxter behöver planeras redan nu, därför läser jag Nyttiga växter för människor och bin. Där kan jag få tips om vad som ska odlas, och så kan jag börja planera inköp av vårens fröer. Det gäller att sätta igång i god tid, om tre månader är rabatterna fulla av hungriga bin.