Honungsboden som ny
De här vackra vårblommorna är sedan länge överblommade, och nektarn har gått åt till att föda upp nya bin.
I mitten av maj kom några hårda frostnätter, men fruktträdens blommor tycks ha klarat sig. Däremot ser det inte ut att bli några kastanjer i år. Bina har festat bland nävor, lupiner, dagliljor och många andra försommarblommor.
Nu är biodlingen här i Bosjön inne på sin fyrtiofjärde säsong. Nästan lika länge har honungsboden varit i bruk. Utrustningen har kompletterats under åren, nya och bättre silar och avtäckningsgafflar, och 2012 en motordriven slunga. Själva slungrummet har varit presentabelt ända tills nyligen. Efter allt regnande i höstas började innertaket bågna neråt oroväckande.
Sedan flera år har jag misstänkt att det kunde finnas en myrstack mellan ytter- och innertak. De har aldrig kommit ner i slungrummet, bara släppt ner skräp, och jag har tejpat springorna. Men nu hade det blivit värre. Detta gjorde mig betänksam, skulle jag verkligen fortsätta med biodlingen. Förra sommaren blev det ju ingen honung, eftersom bina dött under vintern. De två nyinköpta samhällena klarade sig bra genom den milda vintern, och har utökats med en svärm och en avläggare. Bina har varit flitiga och jag har fått sätta på många lådor. Alltså värt att kosta på en upprustning av slungrummet.
Som tur var fick jag hjälp med renoveringen, myrorna är vräkta, taket lagat och hela rummet ommålat. Utrustningen börjar komma på plats igen, och nu väntar jag bara på litet stadigare väder så det går att komma igång med skattningen. Så fort solen tittar fram ger sig bina ut och samlar nektar, men konstigt nog är det bara humlor i vitklövern, bina tycks ha hittat något ännu bättre.