Ombonade bin

Så har det äntligen blivit av att se till att bina har det varmt och skönt i vinter. Jag brukar vänta med vinterpackningen tills bina har märkt av kylan och gått i vinterklot. Om de har för varmt inomhus på hösten kan de bli litet oroliga, äta för mycket och göra alltför vidlyftiga utflykter. I söndags var vädret soligt och lugnt, några få plusgrader, behaglig arbetstemperatur och bara ett enda bi som vågade utomhus.

Nu var det dags för årets sista behandling mot varroa. Eftersom jag vill undvika kemikalier om det är möjligt, har jag slopat oxalsyran i höst. I stället pudrar jag bina med florsocker. Fungerar det verkligen? undrar kanske någon. Jodå, om man gör det i rätt tid. Nu när alla yngel är utkrupna måste varroan klänga sig fast på bina. De har små sugfötter, ungefär som flugorna, men inte så effektiva. Så när bina blir inmjölade tappar åtminstone hälften av kvalstren taget. Det här är andra gången i höst som jag behandlar, jag har lagt in varroagaller, och antalet som trillat ner har minskat.

Bina verkar inte bry sig om mitt besök. Plastbit, täckbräder och tomlåda kommer på plats igen. Nu först läggs isoleringen på; en papperskasse fylld med torra ormbunkar. En solig dag i oktober skördade jag örnbräken till både bikupor och äpplekorgar, det är ett utmärkt material som motverkar mögel.

Om vintern blir hård och temperaturen kryper neråt minus 25 kan det nog bli svårt att hålla värmen inne i kuporna, det är bara 20 mm trä mellan ute och inne. Till tre av kuporna finns isolerade plåthuvar, de övriga klär jag in med svart papp, det borde dämpa kylan något.

När jag trodde allt var klart råkade jag kasta en blick på flustren. Vid ett par av kuporna hade någon, troligen en mes, roat sig med att locka ut bin och smörja kråset. Här borde jag sätta upp kycklingnät framför, vet bara inte hur jag ska få fast det.