Nävor

Skogsnäva

Geranium sylvaticum

Midsommarblomster

är det vanligaste namnet på den här vanliga nävan. Den finns i praktiskt taget hela Sverige, och på många ställen blommar den nog just vid midsommartid. Här brukar de första exemplaren slå ut redan i andra hälften av maj, och sedan håller blomningen på ett par månader. De rödlila blommorna är begärliga för bina. En gång såg jag att en massa bin dragit iväg nån kilometer till andra sidan sjön, där det fanns en hel äng med skogsnävor, fulla med surrande bin.

I norra Sverige kan blommorna vara ljusrosa, eller nästan vita. I vår trädgård finns ganska många av den ljusa varianten. Några småplantor hämtades hem från en vägren i södra Dalarna. Om man vill hämta växter till trädgården från naturen brukar det vara enklast att ta några små plantor som inte gått i blom än. Man kan prova att plantera dem i olika miljöer, nån brukar ta sig. Och så är det bra att ha etiketter, så inte fynden åker i ogräskorgen. De ljusa växer nära de vanliga rödlila, men det verkar inte ha blivit några blandvarianter.

Brunnäva

Geranium phaeum Den här vackra nävan har ursprungligen kommit från Mellaneuropa. Den har planterats vid slott och herrgårdar, och spritt sig ganska sparsamt i naturen. På senare år har den också dykt upp i en del plantskolor, och därifrån kom ett par plantor hit för några år sedan. Nu har den tagit över en del av en rabatt , och försökt smita till nästa. Bladen har teckningar som är lätta att känna igen, och det är lätt att få bort eventuella rymlingar. Efterhand som de första blommorna har gått i frö så kommer nya. Då är växten ca 50 cm hög. Efter ett tag ser plantan litet skräpig ut med alla frökapslar, men då kan man klippa ner stänglarna och nöja sig med att njuta av de vackra bladen. Brunnävan lämnar rätt mycket nektar, och är ofta besökt av bina.

Trädgårdsnäva

Den här är köpt på plantskola, och jag vet inte säkert om det är en förädlad form av Ängsnäva Geranium pratense eller om det är en hybrid. Blommorna är större än hos skogsnävan, och den växer litet buskigt, ca 50 cm hög. Eventuellt är det en Geranium x magnificum. Det händer att bina hittar den här nävan också.

Sparvnäva

Geranium pusillum

Bland ogräset på lagårdsbacken hittade jag den här pyttelilla nävan. Den är knappt 10 cm hög, och de ljusrosa blommorna ungefär 5mm i diameter. Den är väldigt gullig, men kanske för liten för att bina skall hitta den. Det ska vara en vanlig växt i syd- och mellansverige, men det här var första gången jag lagt märke till den. Det finns flera andra arter som är lika små, t ex Mjuknäva, men jag tror jag gissat rätt.

Randig näva

Geranium ssp

I många år har jag varit medlem i STA (Sveriges Trädgårdsamatörer), och kunnat köpa frön till ovanliga växter. Tyvärr har listorna bara visat det latinska namnet, och då får man chansa litet. Geranium kände jag igen, jag hade märkt att nävorna brukade vara lätta att dra upp från frö. Under årens lopp har jag därför beställt flera olika nävor, och förstås slarvat bort märketiketterna, men listorna finns kvar. Möjligen kan det här vara Geranium sanguineum striatum, den sådde jag 2002. Den vilda blodnävan är visserligen röd, och den här är blå och vit. Men nog betyder väl striatum randig? Blommorna kommer i juli, de är 3 - 4 cm vida. Plantan kan bli bortåt en meter hög, och är rätt spenslig, så den behöver stöd av halvhöga växter runtomkring.

Välkommen

/binmedpollen.jpg

Välkommen till www.rarabin.nu.

Nyhetsbrev

Vill du veta när det händer något nytt i bigården eller på sidan? Skriv in din e-postadress här nedan så kommer nyhetsbrevet!

Bosjöns Bigård