Blommande buskar

I trädgården finns en hel del blommande buskar till biodlarens och binas förnöjelse. En del vildväxande buskar blommar också i den närbelägna skogen. De flesta blommar under vår och försommar.

 

Forsythia

Denna växt härstammar från Kina och Japan. Den finns i flera arter, och de som vanligast säljs är arterna F. suspensa och F. viridissima och hybrider av dessa. Vår buske är ganska gammal, och namnetiketten för länge sedan försvunnen. Den är inte så tätväxt och mångblommig som de buskar man brukar se i parker och trädgårdar, och jag tror det kan vara en ursprunglig art, eventuellt F. ovata, Tidig forsythia. Den brukar blomma i mitten av april och är ganska omtyckt av bin och andra insekter.
Om busken blir alltför tät kan man gallra den direkt efter blomningen. Den tål också att skäras ned helt till marken under vårvintern.

 

Måbär

Ribes alpinum

Måbär är som framgår av det latinska namnet nära släkt med krusbär och vinbär. Enligt floran kan busken hittas här och där i lövskog i Syd- och Mellansverige. Bären ser ut som röda vinbär, men är ganska små, sitter i små klasar om tre till fem bär och har inte mycket till smak. Hanbuskar har blommor i större klasar. Våra två buskar har ännu inte gett några bär, trots att bina surrar omkring som tokiga från blomma till blomma. Antagligen är det bara hanblommor på de här buskarna, det är långa klasar med blommor. Det var verkligen inte lätt att vara fotograf här, blommorna är små och varje blomma innehåller nog inte så mycket nektar, bina stannar bara ett par sekunder i varje blomma. Till slut gav jag upp jagandet, höll kameran stilla och knäppte när jag hörde ett bi surra, det var några som fastnade. Jag är inte alldeles säker på om våra buskar är måbär, det skulle också kunna vara ett par av den närbesläktade arten Ribes aureum, Gullrips. Enligt plantskolan skulle det vara Aronia, men det är det definitivt inte. Är det någon som kan artbestämma buskarna efter fotona, så var snäll och hör av er. Busken brukar blomma i maj, samtidigt med fruktträden.

 

 

Druvhyll

Sambucus racemosa Ett annat namn på denna buske är druvfläder. Den är nära släkt med den äkta flädern, men man får inte tro att den kan användas på samma sätt. Druvhyllen är giftig, både de röda bären och alla andra delar av busken. Bären äts av fåglar, och därför har busken spridits över hela landet. Här växer den i trädgårdens utkant, och i skogsbrynet. Trots att blommorna inte avger någon nektar, är bina livliga besökare. De lockas till pollenet av den starka doften vid den rikliga blomningen i slutet av maj.

 

 

 

Syrén

Syringa vulgaris

Mellan de gamla trågkuporna och blomsterängen med uppstaplingskuporna finns ett buskage med bland annat ett par syrénbuskar, en vit och en lila. De doftar ljuvligt i månadsskiftet maj - juni. Enligt tabeller över bifoderväxter ger syrenerna åtminstone något pollen, men tydligen inte tillräckligt för att locka bina. Jag har aldrig sett bin i syrenerna, trots att de står så nära kuporna, däremot en och annan fjäril. Inte heller på hängsyrenen har jag observerat några bin, den är vacker men doftar inte.

 

 

 

Brakved

Frangula alnus

eller Rhamnus frangula
En liten oansenlig buske, som fått många olika namn, både på latin och svenska. Själv brukade jag som barn kalla den tokbärsbuske. Ganska träffande - de små runda bären mognar efterhand, och kan ha vilken färg som helst, ljusgrönt, mörkgrönt, brunaktigt, rött, svart. Blommorna kommer också hela sommaren, från början av juni till långt fram på hösten. Det gör att den är en mycket viktig växt för biodlingen. När något av de viktiga huvuddragen tar slut, kan bina alltid finna föda i brakveden. Våra buskar finns längs sjöstranden, ett par hundra meter från kuporna, och är fulla av bin även när fruktträden fortfarande blommar. För citronfjärilen är brakveden också viktig, den är den enda växten här i trakterna som citronfjärilslarver äter, så utan brakved - inga citronfjärilar.

 

Rosenhallon

Rubus odoratus

Den här växten är släkt med de vanliga hallonbuskarna. För ett trettiotal år sedan fick jag en liten planta av en granne. Jag satte den mitt i gräsmattan, och tänkte det skulle bli en fin solitär. Som tur var tänkte jag om, och flyttade den till utkanten av trädgården. Precis som hallon skickar den här busken ut rotskott, och nu är det ett tätt buskage. Inget för den lilla trädgården alltså. Blommorna påminner om nyponrosor, och kommer i juni. Namnet odoratus betyder doftande. Det är framför allt blomknopparna som har en stark, litet kryddaktig doft. Humlorna surrar kring blommorna hela dagarna, och ibland hittar även bina dit. Trots den idoga pollineringen har det bara hänt en enda gång att jag har hittat ett bär. Busken klarar sin förökning ändå. Den kan beskäras precis som hallon, man tar bort de gamla skotten och sparar de kraftigaste årsskotten. När skotten börjar krypa ut i gräsmattan får man köra ofta med gräsklipparen, eller gräva ner en rejäl barriär. Om buskarna blir för höga, de kan bli 3-4 m, kan man korta in dem genast efter blomningen, och ändå få blommor nästa år.

 

 

Skogsolvon

Viburnum opulus

En buske som man kan hitta här och där i skogen. Här växer den i buskaget intill redskapsboden, där den trängs med hassel, kornell och andra blommande buskar. Ett par mindre rotskott har flyttats till andra hörn av trädgården. Vid blomningen syns den här busken på långt håll. De stora flata blomställningarna är bortåt 10 cm stora, med vita, sterila kantblommor och små gulvita mittblommor. Med tanke på blommans utseende kallas busken ibland Midsommarkransar. Här brukar blomningtiden inträffa ett par veckor före midsommar. Det finns nektar och pollen i mittblommorna, men ganska sparsamt, och jag har ännu inte hittat några bin i de här buskarna. Men både blommorna och höstfärgerna är en prydnad för trädgården. Bären är stora och röda, men så giftiga att inte ens fåglarna äter dem. Busken kan gallras och beskäras under senvintern.

 

Paradisbuske

Kolkwitzia amabilis Ett annat namn på den här vackra växten är Skönhetsbuske. Det namnet gör den verkligen skäl för i blomningstiden, som brukar inträffa i mitten av juni. Då är den översållad av stora ljusrosa blommor. Den härstammar från Kina, men ska vara härdig även här. I många år fick vi glädjas åt blomningen, och hann ta ett par sticklingar, innan busken gav upp efter vintern 2013, om det var kylan eller något annat är osäkert. Någon dragväxt tror jag inte att den var, men den prydde sin plats.

 

Snöbär

Symphoricarpos albus
Det här är en av binas viktigaste dragväxter. Inte för att den ger så stora mängder åt gången, utan för att den blommar oavbrutet från juni tills frosten kommer. När andra dragväxter blommat över och gått i frö står snöbärsbusken där som ett ständigt öppet matställe. Eftersom den blommar så länge, ser man både de små blommorna och de stora vita bären samtidigt. Den här busken är vanlig i äldre trädgårdar och vid lantgårdar. Den förökar sig främst med rotskott, och kan bli stora buskage. Här är den omgiven av körvägar, och kan inte bre ut sig mer än önskvärt.

 

Välkommen

/binmedpollen.jpg

Välkommen till www.rarabin.nu.

Nyhetsbrev

Vill du veta när det händer något nytt i bigården eller på sidan? Skriv in din e-postadress här nedan så kommer nyhetsbrevet!

Länkar

Flygväder?

klart.se